REVIEWS

 

See here the PDF of a Master thesis written (in Swedish) by Imola Molkos, 2009, entitled “Lenke Rothman – om konsten att sy en kulturklänning” for a detailed review of Lenke Rothman’s work.

English abstract of the thesis:

This paper contains a study of Lenke Rothman´s art through following questions: How did Lenke Rothman´s childhood affected her life and work? What does the Jewish heritage mean for Lenke Rothmans life and art? How does Lenke Rothman relate to existence? What does creative work imply for Lenke Rothman? How is Lenke Rothman discussing art? Further, the study completes the picture of Lenke Rothman through an interpretation and analysis of her work “The Culture Dress”. 


See here for information on the Ph.D. thesis by Margrit Wettstein, 2009, entitled “Things that matter: Objects and People in Extreme Situations” (Swedish: “Liv genom tingen : människor, föremål och extrema situationer”) that, in part, discusses the importance of small objects for Lenke Rothman, in her art as well as in private.

English abstract of the thesis:

Material culture has several meanings and has played a significant role in ethnological research. Humans are surrounded by objects, many of which are so commonplace that they are barely noticeable. Others are charged with emotions and stories that account for something important. In this study of the materiality of life crises, the focus is on the relation between humans and objects. The aim is to show how simple things can be vital for people trying to find coherence and meaning in life. The focus is on what objects meant for those forced to flee from Nazism and for those who lost relatives in the attack on the World Trade Center on September 11th 2001.

This is a comparative study of two catastrophic situations in which people were faced with issues of life and death. It is also an examination of objects that help people to adjust to life again after flight and survival. The dissertation’s different section headings, Movement, Loss, Pain and Re-creation, allude to how people orientate themselves. With inspiration from the classical theory of rites of passage, the perspective is expanded to include positional changes and movements in a more general sense. In a catastrophe people are wrenched from life as they know it and in the next phase find themselves on a journey, in transit or in transition between what they have left behind and a security as yet to be created. It is in this in-between or liminal phase that the individual is most vulnerable – nothing is as it was and what is to come is shrouded in mystery. The latter phase, integration, means that the search or journey is complete and that the individual has found balance in life and, with that, their place in the world.

The passage from one phase to another either happens quickly or imperceptibly slowly, without warning. I have described people who have been plummeted into a hurricane-like chaos, in which life is turned upside down and is no longer safe and secure. Even though the hurricane has brought devastation and people have been physically and psychologically battered about, they have nevertheless found their feet and tried to synchronize the past with the present. As the state between then and now – the in-between state – is painful and trying, transitional and linking objects become all the more important in strivings to re-find one’s place in the world.


Review in Swedish from Svenska Dagbladet on the exhibition in 2018 at Forum för Levande Historia (taken from: http://www.svd.se/lenke-rothman-lyckades-skapa-liv-ur-doda-ting):

Recension

Lenke Rothman, ”Att hopfoga den sönderfallande världen”

Lenke Rothman lyckades skapa liv ur döda ting

Som 16-åring kom Lenke Rothman till Sverige från Auschwitz. Hennes konst kom att handla om att trotsa döden, att lappa ihop, att “hela”. Joanna Persman ser den första utställningen med hennes konst på tio år och beskriver “ett av sommarens konstnärliga måsten”.

Genre
Utställning
Var
Forum för levande historia, Stora Nygatan 10–12

TOM 1 september

 

Lenke Rothman (1929–2008) hade förmågan att ge liv åt döda ting. Hon trollade fram ansikten i gasväv och plast. Säkerhetsnålar, knappar, träbitar – allt dög som konstnärligt material. I verksviten ”Dagsboksblad” sydde hon ihop det förflutna med nuet.

Ett av sommarens konstnärliga måsten är ett besök på Forum för levande historia. Här visas ett fint urval av Rothmans vidunderliga konst. Utställningen är en självständig upptakt till en storskalig presentation i Sörmlands museums nya byggnad i Nyköping i november i år.

Att hennes verk visas på Forum för levande historia är självskrivet. Hon var en av dem som skapade denna institution. Trots att hon inte ville att hennes konst endast skulle förknippas med Förintelsen rymmer den ofrånkomligt både ekon och skuggor från koncentrationslägren. Teman som förlust, saknad och minnen har broderats in med taggtråd.

Lenke Rothman föddes i Ungern 1929 i en judisk familj. 1944 transporterades hon med mamma och sju syskon till Auschwitz. Pappan var redan tidigare inkallad som så kallad “arbetssoldat”, vilket innebar att han med livet som insats tvingades pröva om fälten var minerade innan trupperna beträdde dem. Det var Lenke Rothman och hennes lillebror som överlevde det som ingen jude skulle överleva. Josef Mengele plockade själv ut syskonen som arbetsdugliga ur den kö som ledde raka vägen till gaskammaren. Räddaren i bödelns kropp? Hur grymt är inte det?

1945 kom Lenke Rothman till Sverige med Röda korsets bussar. Det hon hade kvar var minnen från barndomen i Kiskunfélegyháza, från faderns paraplyverkstad och hans undervisning i chassidiska lärdomar. Kabbalan och den judiska mystiken är också ett återkommande spår i Rothmans konst. Hebreiska inskriptioner droppar ner som tårar över hennes gåtfulla temperamålningar på ogrundad duk. För dem som inte kan tyda dessa tecken framstår de som ett vackert ornament. Här finns dock en djup symbolik. Mystikerna menade att Gud har skapat allt genom sitt ord – genom bokstäverna. På detta sätt överskrider Lenke Rothman konflikten mellan ord och bild.

Torsten Ekbom har en gång påpekat betydelsen av “Sohar: Glansens bok” för förståelsen av Rothmans skapande. Enligt denna källskrift finns det ingen gräns mellan profant och sakralt. Varje ting döljer istället en gudomlig kärna.

Rothmans skapande smiter undan alla definitionsförsök. Det är mångsidigt, mångstämmigt och mångfacetterat. Utrangerade material förlänas ett nytt liv i nya sammanhang. Hon omhändertar dem med största ömsinthet. Som om just det trasiga, bortkastade och bortvalda behövde allra mest kärlek. Som om just allt detta som inte självklart älskas nödvändigtvis måste räddas. Och visst frestas man kanske att tänka tillbaka på surrealisternas utflykter till loppmarknaden som material- och idéförråd, och till dadaisternas vilja att leka med disparata fragment i halsbrytande kombinationer.

Lenke Rothmans konst har dock en helt annan grundton. Den sjunger i en annan stämma. Hon var ingen avantgardist. Hon var poet i allt hon företog sig. Rothman gräver inte i det undermedvetna. Hon har inga anspråk på att chockera borgerligheten. Istället lappar hon ihop, syr samman, gör “hel” – om man så vill. Utställningens lyriska titel “Att hopfoga den sönderfallande världen” fångar denna estetiska princip väl. Att trotsa döden, att skapa något av ingenting – det är just det Rothmans konst allra mest handlar om.

Urvalet i utställningen är både relevant och representativt. Stora målningar, efemära verk på papper, assemblage och collage trivs tillsammans som olikartade pusselbitar i samma berättelse. Det magnifika minnesmärket “Spår” från 1995 är ett bokstavligt avtryck av det obegripliga – vägen till ett dödsläger. Bronsgjutningen av järnvägsrälsen i Auschwitz och en kvarglömd boll är tillsammans en skakande påminnelse om ett massmord som inte får glömmas.

I utställningen visas bland annat ett underbart porträtt av poeten Nelly Sachs som diktade om att slå rot i luften. De var nära vänner som stöttade och lärde av varandra. På varsitt sätt förmedlade de det osägbara. “Det är den inre förmågan till liv som upptar mig”, brukade Lenke Rothman säga. En mystisk livskraft skälver både i hennes konst och dikter.

Av Joanna Persman


Here follows a review in Swedish from Dagens Nyheter on the exhibition in 2018 at Forum för Levande Historia (taken from: http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/lenke-rothman-gjorde-varlden-hel-igen/):

Konstrecensioner

Lenke Rothman gjorde världen hel igen